Westman, Märta-Lisa

f. 3.9.1943

d. 16.2.2018

Märta-Lisa Westman växte upp i Gamlakarleby. Hennes morfar, Viktor Salovaara, var förutom mamma Maire, moster Lilly, styvfar Kurt Cederberg och deras familjer, mycket viktiga personer i hennes barndom. Sommarstugan ute på Alön i Karleby, som morfar Viktor byggt, blev det självklara paradiset för Märta-Lisa och hennes familj. Hon tog studenten 1962 och påbörjade sina studier i tyska och finska vid Åbo Akademi 1963. Där började hennes lärarbana, som skulle komma att bli såväl lång som innehållsrik.

Det var i rollen som duktig lärare i finska och tyska vid Oxhamns skola i Jakobstad, där jag som 12-åring för första gången kom i kontakt med Märta-Lisa.

Märta-Lisa gifte sig med Carl Westman 1967, då familjen också flyttade till Björneborg. Där föddes döttrarna, Carolina och Ingrid.

Under tiden i Björneborg tog Märta-Lisa sitt första steg in i politiken. Svenska Folkpartiets lokalavdelning i Björneborg ville föryngra sig, och valde in den unga läraren i sin styrelse. Det blev startskottet till ett livslångt samhällsengagemang som skulle hålla i sig ända till Märta-Lisas sista dagar. För Märta-Lisa var en samhällsbyggare. En riktig eldsjäl och duktig debattör.

Familjen flyttade till Jakobstad 1972. Märta-Lisa verkade som lektor i finska och tyska vid Jakobstads samlyceum samt högstadiet för att 1989 väljas till rektor för Oxhamns skola. Hon styrde skolan med fast hand, och rönte uppskattning såväl bland kolleger, elever som föräldrar tills hon gick i pension 2003. Märta-Lisa var också läromedelsförfattare.

År 1981 valdes Märta-Lisa för första gången in i Jakobstads stadsfullmäktige. Där skulle hon komma att verka på många centrala poster, oavbrutet fram till 2008. Hon blev den första kvinnan att leda stadsfullmäktige i Jakobstad 1997–2001. Våren 2017 ställde hon upp i kommunalvalet igen, blev invald och verkade fram till sin bortgång som medlem av stadsstyrelsen samt social-och hälsovårdsnämnden.

Hennes långa politiska karriär kännetecknades av viljan att enträget jobba för Jakobstad och stadsborna, men också för hela regionen och landskapet Österbotten. Hon var även mån om samarbetet med Karleby. För det svenska i Finland engagerade hon sig över tid, och var bland annat på 2010-talet ordförande för Folktingets utbildningsutskott. Hon verkade även en tid som viceordförande i SÖFUK. Inom Svenska Folkpartiet innehade hon under åren ett flertal förtroendeposter. Hon var också medlem av kyrkofullmäktige i Jakobstads svenska församling.

Som fullmäktigeordförande ville hon stärka stadsfullmäktiges roll. Hon var debattglad, noggrann och påläst. Hon vågade sticka ut hakan, och stå för sina åsikter. Samtidigt hade hon respekt för andras åsikter. Hon byggde nätverk över partigränserna och hade inte sällan glimten i ögat.

Märta-Lisa var också en stor sällskapsmänniska. Därtill hade hon en mycket god smak samt sinne för etikett och stil. Under senare tid var det vården och äldreomsorgen som engagerade Märta-Lisa mest. Att säkra framtiden för Vasa centralsjukhus liksom vården på Malmska sjukhuset blev hjärtefrågor för henne. Äldreomsorgen var hennes särskilda skötebarn, och vid det välbesökta seminariet i november på församlingscentret i Jakobstad, var det nog ingen som anade att den energiska Märta-Lisa som ledde ordet, snart inte mera skulle finnas bland oss.

Märta-Lisa hade ett stort hjärta för kulturen, och alldeles speciellt för musik- och konstutbildningen. Hon satte mycket tid och engagemang på Pro Allegro rf, som stöder utbildnings- och kulturcentret Campus Allegro i Jakobstad. Vi är många som mött henne som konsertvärdinna, glatt leende, vid ingången till Schaumann-salen i samband med ett oräkneligt antal konserter. Familjen, maken Calle, döttrarna Carolina och Ingrid samt de fyra barnbarnen var det allra käraste för Märta-Lisa. Våren 2017 firade Calle och Märta-Lisa guldbröllop i Stockholm.

Julen hade med tiden blivit allt viktigare, och den sista julen i hemmet på Alholmsgatan, skulle bli just så stämningsfull, varm och familjär som det bara är möjligt. Till Märta-Lisas stora intressen hörde också litteratur och resor såväl med barnbarnen som med grupper och vänner.

Det är med innerlig tacksamhet jag tänker på Märta-Lisa. Hon har betytt mycket för många, också för mig. Hon hörde till dem som gick före och banade vägen. Hon var en mänska med stort hjärta som har lämnat ett stort tomrum efter sig. Vi är många som delar sorgen, med maken Calle samt döttrarna med familjer.

Anna-Maja Henriksson

--

Märta-Lisa Westman erhöll SFV:s Hagforsmedalj år 2013.