Weurlander, Kaj

Född: 4.6 1934 i Esbo

Död: 17.4 2010 i Esbo

Utan överdrift kan man säga att merkonom Kaj, egentligen Kaj-Werner, Weurlander var en av de största esbosvenska kulturskaparna någonsin. Under en tidsrymd på över 50 år hade han sitt finger med i nästan allt som gällde kultur eller idrott på svenska i Esbo.

Kaj gick bort den 17 april på Jorvs sjukhus. Den 4 juni skulle han ha fyllt 76 år. Det går knappast att räkna upp Kajs alla engagemang. Det långvarigaste, jämnt 40 år, hade han som förtroendeman inom Esbo svenska församling. Ofta invaldes han med församlingens högsta röstetal.

Sin första mer betydelsefulla förtroendeuppgift fick han redan år 1958, då han blev ordförande för Esbobygdens ungdomsförbund, EBUF. Förbundet hade hamnat in i en kris och det blev Kajs uppgift att återuppbygga dess funktion. Då han efter nio år avstod från ordförandeposten lämnade han ett starkt förbund. Han var dock ännu inte färdig med EBUF. År 1974 startade han tillsammans med skoldirektör Hans Westerlund Esbobygdens musikskola i EBUF:s regi och var dess första direktionsordförande. I dag har skolan blivit Musikinstitutet Kungsvägen, MIK med över tusen elever. Ungefär samtidigt var han med om att starta Glims sommarteater.

Tillsammans med Tage Strandström tog Kaj initiativet till en lång rad motionsjippon inom Esbo IF. Av dem existerar fortfarande Solvallamarschen som startades år 1974 och Tomtemarschen som tillkom ungefär samtidigt. Därutöver satte dessa två igång ett flertal motionsjippon som numera gått till historien. Bland dem kan nämnas Esborundan och Ismaraton samt roddregattan på Noux Långträsk.

Under ett par årtionden medverkade han i Finns folkhögskolas direktion. På 1980-talet var han ordförande för Esbo Pohjola-Norden. Kaj satt ett tiotal år med i SFI:s motionsorganisation, Konditionsfrämjande, där han aktivt medverkade till ett större motionsintresse över hela Svenskfinland. På något undantag när ställde han varje år upp som fµnktionär i Stafettkarnevalens 49-åriga historia. Utöver åtaganden inom kultur och idrott gjorde han ett betydande insats även på samhällets andra områden. Många minns ännu kampanjen ”Rädda Prästgårdsbacken” . Till stor del tack vare hans insats byggde den kyrkliga samfälligheten sina förvaltningsutrymmen på annat håll och inte på kullen ovanför nuvarande församlingsgården.

En jättestor insats gjorde Kaj då Oitans friluftsområde bevarades för allmänheten. Stadens ledning ville sälja området till ett företag som skulle göra det till en upplevelsepark (Puuhamaa). Kaj reagerade snabbt, körde ut flygblad till alla postlådor i trakten och fick igång en aktionsgrupp, Pro Bodom, som slutligen fick staden att ge upp sina planer. Nu besöks Oitans sommar och vinter av tiotusentals Esbobor. Få vet att de till största delen har Kaj att tacka för att de i dag har fritt tillträde till hela området. Under en lång följd av år var Kaj suppleantmedlem i Esbo stadsfullmäktige och medlem av stadens trafiknämnd. Trafiksektorn kände han bra emedan han bland annat varit anställd som transportchef på Stockmann.

Hans sista ordförandeskap gällde Esbo svenska pensionärsförenings kyrkobyklubb.

Kaj var född 1934 i Esbo och bodde nästan hela sitt liv i Bemböle. Han tillhörde på mödernet den urgamla Bembölesläkten Juslin. Han efterlämnar en dotter. Kaj hade ett starkt rättvisepatos. Om allting inte gick rätt till kunde han reagera häftigt. Men han tvekade aldrig om någon bad om hans hjälp.

Ulf Johansson