Wickström, Henrik

f. 5.2.1941

d. 28.5.2017

Henrik Wickström avled i sviterna av en olyckshändelse i sitt barndomshem på Yrjas i Mickelsböle, Borgå. Han blev 76 år gammal. Henrik var framför allt spelman men också bonde. Den legendariska spelmannen Gustaf Adolf Grundsten var hans farmors far. Redan i barndomen hade musiken en betydande roll i Henriks liv. I sex års ålder började han spela fiol med sin far och fiolen blev hans huvudinstrument, men han spelade också trumpet och klarinett. Han anslöt sig i unga år till Mickelsböle orkester och Östra Nylands spelmansgille, senare spelade han också i Tolkis musikkår, Borgå lks Big Band och Borgånejdens spelmanslag. Redan från 20 års ålder hörde han till Spelmansgillet för Finlands svenska folkdansring och var en mycket uppskattad spelman för flera olika folkdanslag bland annat Östnylands Brage, Jackarby och Pellinge folkdansare.

Som en raritet brukade han berätta hur han tillsammans med Klas Gustafsson blåste i näverlur för kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia på Slottet våren 1979 då tvåhundra finlandssvenska spelmän gästspelade på Stockholms Stadsteater. Drottning Silvia stod visserligen i skymundan uppe på trappan i Östra valvet, eftersom hon då var höggravid.

Henrik var bonde på Yrjas 1971–2003. Han var en händig lantbrukare med fötterna på jorden. Han hade sett och upplevt den enorma utvecklingen inom jordbruket. Hans händighet kan man också beskåda i bland annat en fiol och en nyckelharpa vilka han själv byggt. Släktgården Yrjas och hembyn Mickelsböle betydde mycket för honom och han var intresserad av hembygdens historia. Han var aktiv inom Kullo-Mickelsböle allmogeförening och medverkade i olika pjäser. På 1970-talet uppträdde han också som spelman och skådespelare i flera pjäser på Postbacken.

I Kullo frivilliga brandkår var han medlem i över 30 år. Hans samhälleliga engagemang tog sig uttryck i att han axlade kårens ledarskap år 1982 och var sedan kårchef ända till 1990. Finlands svenska Brandvärnsförbund belönade honom med Finlands Brandbefälsförbunds förtjänstmedalj år 1996.

Många har trevliga minnen av tillställningar där Henrik medverkade, t.ex. minns vi den fiolspelande påskhäxan på en NSP-fest och hur han förgyllde Mickelsböle-marthornas 75-års jubileum genom att spela Marthassången på trumpet. Henrik var anspråkslös och tolerant. Han hade ett lugnt och glatt lynne och väckte stor uppskattning i de kretsar där han rörde sig. Han sörjs närmast av hustrun Monica, bror och syster med familjer samt många vänner.

Helena och Hannu Kesävaara

Henriks vänner och Mickelsbölebor

--

Foto: Tapio Korkolainen