Widbom, Lempi

f. 23.6.1873

d. 20.9.1941

När fru Lempi Widbom, född Strömberg, ägarinna till första apoteket i Björneborg, gick ur tiden den 20 september 1941, ändades en levnad som förtjänar en minnesteckning i denna kalender. Ty olikartade fosterländska, kulturella och filantropiska företag och strävanden, bland dem inte minst de finlandssvenska, hade i henne haft en frikostig främjerska. Lempi Gabriella Strömberg föddes i Björneborg den 23 juni år 1873 och var således genuin björneborgsbo. Hennes föräldrar voro stadskassören Otto Leonard Strömberg och hans hustru Kristiana, född Sevón. Sin skolbildning erhöll Lempi Strömberg i Privata svenska fruntimmersskolan i Björneborg, ett välskött och välansett sexklassigt läroverk; inom parentes sagt uppgick detta läroverk under 1890-talet i Björneborgs Svenska Samskola, som grundats år 1892. Från fruntimmersskolan dimitterades Lempi Strömberg våren 1890: såsom klassens »prima» med ett glänsande betyg.

Att matematiken hade varit hennes allra starkaste skolämne förtjänar kanske nämnas, då hon ju längre fram i livet kom att få så mycket att göra med siffror och behandlade dem med sådan lätthet. Och måhända var det just den sidan av hennes begåvning som gjorde, att hon efter slutad skolgång fortsatte sin utbildning i Svenska Handelsinstitutet i Åbo. Dimitterad från detta våren 1892 arbetade hon under flera år på sedermera bergsrådet - och donatorn - F. A. Juselius kontor i Björneborg. År 1899 miste emellertid köpman Juselius sin uppskattade kassörska: fröken Strömberg ingick äktenskap med apotekare Gösta Widbom, också han infödd björneborgare, en god och fin man med framträdande kulturella intressen.

Det harmoniska äktenskapet upplöstes krigsvintern 1918 genom apotekare Widboms död. Sedan fru Widbom blivit änka, blev hennes verksamhet utanför hemmet småningom alltmera omfattande. Hennes begåvning, insikter och ekonomiska tillgångar hade till följd, att stora krav ställdes på hennes deltagande i allmänna företag, och det föll sig naturligt för henne att tillmötesgå dessa krav. Här skall endast en del av hennes mångsidiga och välsignelsebringande sociala arbete beröras.

Fru Widbom var ordförande i direktionen för Svenska barnträdgården i Björneborg, till vars förfogande hon ställt en trevlig lokal och en ändamålsenlig gårdsplan; denna barnträdgård var hennes skötebarn. Hon var likaledes ordförande i damklubben K.D.K., som arbetar till förmån för barnträdgården. Hon tillhörde under åren 1922-1940 direktionen för Björneborgs Svenska Samskola, under sex år som dess viceordförande. Sitt intresse för skolan hade hon lagt i dagen redan före sitt inval i direktionen. Vid skolans 25 års jubileum år 19I7 donerade apotekare och fru Widbom till skolan en fond för sjukliga elevers hälsovård, vilken fond fru Widbom efter sin makes död gav namnet Gösta Widboms fond. Då hennes dotter blev student skänkte hon skolan - utan att hennes namn fick fästas vid donationen - Lärarkårens rekreationsfond Föräldratacksamhet, som vid sin tillkomst torde ha saknat motsvarighet i vårt land. Hon var vidare viceordförande i styrelserna för svenska samskolans understödsförening och svenska samskolans elevhem samt den av hennes svåger handlande Hjalmar Widbom år 1919 stiftade Svenska kulturfonden i Björneborg.

Ytterligare var fru Widbom ordförande i direktionen för Kvinnostipendieföreningen i Björneborg och viceordförande i direktionen för De gamlas hem. Föreningen Mjölkdroppen i Björneborg och Arbetshuset för fattiga barn ägde i henne en verksam hjälparinna. Under några år var hon stadsfullmäktig.

Av ovannämnda sakförhållanden får dock icke dragas slutsatsen, att Lempi Widbom var vad man kallar en föreningskvinna. Hon var något ännu värdefullare: en vidsynt och varmhjärtad, anspråkslös, finkänslig och trofast människa. Och hemmet var under hela hennes levnad centrum i hennes värld. Lempi Widboms hem fick sin prägel av biblioteket och tavelsamlingen samt den vida utsikten över jord och himmel. Här hemma var hon en gästfri och älskvärd och spirituell värdinna. Utomordentligt vänfast, var hon medelpunkten i en krets av tillgivna vänner. Hennes vänfasthet var en sida av den trofasthet, som var så utmärkande för henne och som på ett så vackert sätt kom till synes i hennes förhållande till fosterland, modersmål, hemstad, anförvanter, vänner, tjänare, understödstagare. Lempi Widboms bortgång var en tung förlust inte bara för hennes anhöriga och nära vänner, utan också för ideell och allmännyttig verksamhet på många olika områden.

Torsten Helsingius