Wiklén, Una

Una Wiklén

✻ 24.07.1940

† 16.04.2015

Una Wiklén föddes 24.7.1940. Hon blev upptagen i den sandmanska kusinskaran då hon år 1945 adopterades av vår faster. Jag minns kvällen när faster Greta kom hem till oss och sade: ”Ulli, nu ska du få en ny kusin, som är lika gammal som du. Ni kommer att bli vänner.” Det blev vi och vänskapen varade i nästan sjuttio år.

Una var litet annorlunda, hon var mörk, vi var ljusa. Hon hade ett sprakande temperament, vi var mera långsamma och eftertänksamma. Men otaliga är de upptåg och ibland halsbrytande äventyr vi har delat i barndoms- och tonåren och under senare år, nu i litet lugnare takt.

Balett, teater och musik var Unas passioner. I Mary Paischeffs balettskola på Annegatan i Helsingfors satt vår mormor ibland vid pianot. Det var hon som noterade Unas musikaliska läggning och medverkade till att Una fick utveckla sina talanger redan som barn. Vid unga år uppträdde hon som dansare, bl.a. på Svenska Teatern, och utbildade sig småningom i Stockholm till danspedagog. Ett av Unas livsverk blev den dansskola för barn, som hon startade i Åbo, då hon i slutet av 1960-talet flyttat dit med sin familj.

Hennes balettelever minns henne, inte bara för de många prisbelönta dansuppsättningarna: ”Una var som en andra mamma för oss. Hon undervisade inte bara i dans utan brydde sig om oss som individer och stödde oss genom hela vår barndom och ungdom”. ”Hon var min första kvinnliga förebild”. Una var stolt över sina elever och höll kontakt med dem livet ut.

År 1986 handplockades Una Wiklén av Rabbe Laurén för att för Folkhälsans räkning dra igång en kvartersklubb för finlandssvenska pensionärer, den första i sitt slag i Åbo. Hon skötte den i Åbo stads regi fram till 1997 då Folkhälsan övertog det hela. Då Una erfor att man upphört med väsentliga aktiviteter såsom seniordans och minnesträning anhöll hon om att oavlönad få fortsätta att ta hand om de delarna av verksamheten. ”Jag kan ju det här, jag har ju hållit på med det så länge och det är viktiga saker”, förklarade hon själv. Minnesträningen skötte hon enligt moderna metoder och följde upp den med kontroll av förändringar och vid behov läkarundersökningar. Hon höll också kurser för blivande minnestränare.

I över 20 års tid ordnade Una Wiklén i församlingshemmet julafton med program och samvaro för ensamma finlandssvenskar. Hon fick organisationer och företag att bidra med donationer och kunde bjuda deltagarna på en traditionell julmiddag och dessutom se till att de fick julmat hem för de följande helgdagarna.

Hennes osjälviska arbete sina medmänskor till fromma gick inte obemärkt förbi. Ett år utsågs hon av Röda Korset till Årets Vän i Åboland och våren 2014 erhöll hon Svenska folkskolans vänners folkbildningsmedalj som ”en eldsjäl som spridit kunskap och bildning genom ett ideellt engagemang på svenska”.

Una Wiklén hade lätt för att bli vän med mänskor, spontan och omtänksam som hon var. Men när hon gav sig in i något var hon bestämd och envis, hennes skarpa iakttagelseförmåga och mänskokännedom hjälpte till att övervinna hinder som stod i vägen. Det tomrum hon lämnar efter sig fylls inte lätt.

Vi saknar Una, men minns henne med stor värme. Eller för att låna hennes dotterdotter Saras ord: ”Nu har ridån gått ner för en av de starkaste, livligaste och vackraste av mänskor.”

Ulli Cronström

Anna Lena Bengelsdorff