F. 21.4.1917
D. 2.4.1997
Journalisten Gunvor Åfeldt, född Juslen, avled den 2.4.1997 i Helsingfors. Den 21.4 skulle hon ha fyllt 80 år. Gunvor Åfeldt, Petra, kom att vara verksam inom flera skilda yrken, men ändå fylldes hennes liv mycket långt av kärlek till ett enda speciellt yrke, eller kall – journalistens.
Till sin utbildning var hon ekonom, med diplom från Hm:iken 1939. Till en början arbetade hon som korrespondent vid Finncell och vid Medica. Sedermera övergick hon till reklambranschen, som copywriter vid Taucher och SEK. Hennes varma intresse för filmen fick utlopp i arbete också för Metro-Goldwyn-Mayer, i en trogen verksamhet, överspännande tre decennier, som pålitlig översättare av filmtexter - ett förbisett arbete, som mest märks bara när det görs dåligt. G.Å. gjorde det väl.
Men framför allt var hon alltså joumalist till själ och hjärta. Länge enbart som frilans, i tio år vid Nya Pressen. I dess redaktionella klimat passade hon utmärkt, hon var en boren eftermiddagstidningsreporter, rapp, snabb, språkbegåvad, med disciplin att koncentrera sin text, och med skinn på näsan, även uppåt, gentemotarbetsledningen. Med rådande anställningspolitik fick hon dock gå länge utan fast kontrakt, och upplevde med tiden frilansandet som alltför otryggt; det var då hon fann ett säkrare jobb vid reklambyråerna. Dock tog hennes känsla och läggning för dagsjournalistiken ånyo överhand, och 1965 blev hon fast anställd medarbetare vid Nya Pressen. Där hann signaturen Petra, skära sig en uppskattad profil, innan tidningen lades ned 1974.
Hon fann omedelbart ett nytt, och för henne åter väl lämpat, arbete som redaktör vid Radio-TV-bladet, och verkade därjämte också vid tidningshusets tredje och största organ, som kåsörsignaturen Clementine på Hufvudstadsbladets dagbokssida. När hon våren 1982 gick i pension, beviljades hon också statens eftertraktadeextra journalistpension. Den blev en välkommen gottgörelse för de otacksamma frilansåren, och en ekonomisk trygghet inför den ålderdom som hon mötte utan nämnvärd ödmjukhet, alltjämt med skinn på näsan. Hon förblev verksam, med intervjuer och reportage för olika publikationer, och med resor - särskilt drogs hon till miljöer av kärv karaktär, som Skottland, Kanada, de finländska utskären.
Petra var ingen anspråkslös person; som vän kunde hon vara lika krävande som hon själv var generös. Men inför journalistiken var hon ödmjuk, tacksam för dess utmaningar och anspråkslös beträffande den egna insatsen.
- Count your blessings, brukade hon säga. För henne var tidnings jobbet – jämte den dyrkade lilla dotterdottern – livets väsentligaste välsignelse.
BENEDICT ZILLIACUS