Åkerholm, Johannes

f. 16.4.1901
d. 21.1.1963

Författaren Johannes Åkerholm avled på sjukhus den 21 januari 1963 i en ålder av 61 år. Han var född i Brudsund i Maxmo skärgård, där han även tillbringade sin barndoms- och ungdomstid och lärde sig allt om skärgårdens liv, fiske, jakt och sälfångst. Med vaket öga och lyhört sinne iakttog ynglingen växt- och djurlivets olika yttringar i skärgården samt hörde gamla personer berätta sägner från flydda tider. Från allt detta hämtade han rikt stoff till de böcker han senare kom att skriva vid mogen ålder.

Efter avtjänad värnplikt besökte han lantmanna- och fiskarskolan och förtjänade sedan sitt levebröd under en tid som taxichaufför i Vasa. Efter det han gift sig, bosatte han sig i Jeppo, där han även en tid bedrev taxirörelse. Under sin uppväxttid hade Åkerholm inte haft möjlighet att stilla sin kunskapstörst, men nu tog han skadan igen. Genom flitiga självstudier, brevkurser och genom författandet av noveller till olika tidningar uppövade han sin stilistiska förmåga, och småningom började konturerna till hans första bok, Folket i Lövbrunnen, ta form.

Boken utkom efter kriget och fick ett gott mottagande av pressen. I boken rör sig författaren på sin mammas gata. I korta, kärva meningar skildrar han på ett levande sätt årstidernas växlingar i skärgården, människornas kamp för sin knappa bärgning, deras kärlek och längtan till något, som ligger utanför den trånga hemöns horisont. Men författarens starkaste sida är hans naturbeskrivningar. Man hör bränningarnas dån mot de yttre skären, sälkutarnas klagande på vårisen, knastrandet av den första höstisen mellan strandstenarna, då man läser hans bok. Man ser unga par gå bland klibbal, blommande hägg och konvalj och känner doften av johannesört i midsommartid. Likaså är alla iakttagelser ur djurlivet tagna på kornet. Det är hans barndoms och ungdoms intensivt upplevda händelser, som här passerar revy.

Något år senare utkom hans andra bok, Valter går vilse, med delvis självbiografiskt innehåll. Valter är en yngling, som förirrar sig i storstaden, men som slutligen finner den ro han söker på hemöns lugna strand. Hans tredje bok, Dunkel över havsbandet, bygger på en gammal sägen från skärgården. En olycklig flicka rymmer hemifrån, bosätter sig i en fiskarkoja i havsbandet och föder där sitt barn. Det är ett hårt och primitivt liv, som beskrives i boken. Hans starka sida är här åter naturbeskrivningen, medan händelseförloppet för en nutida läsare ter sig verklighetsfrämmande. Författaren torde även ha haft andra manuskript, som inte kom ut i tryck.

Johannes Åkerholm var en stillsam person, en fredsälskare och sanningsökare, som grubblade mycket över livets gåtor. Nu har den trofaste vännen gått dit, där svaret ges på hans spörjande frågor.

R.N.