Född 28.7.1936 i Helsingfors
Död 13.2.2013 i Kyrkslätt
Våren 1957, när Margareta Wadenström gick sista året i Ekenäs seminarium besökte hennes årskurs Porkalaområdet tillsammans med en grupp lärarkandidater från Nykarleby. Den svårt sargade kyrkan gjorde ett starkt intryck på alla. Spontant sjöng de unga besökarna Sibelius hymn ur Finlandia. I den stunden fattade Margareta beslutet att återvända till Kyrkslätt som lärare.
Ett år senare stod hon utanför det gamla skolhuset i Tolls och hälsade sina elever välkomna.
De halvvuxna gossarna trodde knappt sina ögon. En 22-årig flicka, vacker som en dag! Det lovade gott. Men den unga lärarens stadiga blick fick sprattmakare att skruva på sig. Såg hon rakt igenom dem?
De kunde ju inte veta att det Margareta sökte med sin lugna klara blick inte var rackartyg, utan det hon skulle söka efter och ständigt uppmuntra under hela sin lärargärning, nämligen det bästa inom varje elev. Hon trodde på människors lika värde och inneboende godhet. Hon ville att var och en skulle förstå att de betydde något och att just deras insats var viktig. Alla hade något att ge, hennes uppgift var att locka fram denna begåvning.
Lusten till rackartyg kom av sig. Vad gjorde väl det att skolbyggnaden bågnade av elever när man hade en sådan lärare! Med ren och stark röst ledde hon sången, med en snabb, skicklig hand illustrerade hon det hon hade att berätta med en skiss på tavlan. Klar och redig var hon och omutligt rättvis. Ingen i hela skolan hade bättre hand med ett slagträ än hon. Genom sitt eget exempel visade hon hur man skulle uppföra sig. Otaliga Kyrkslättsbarn har tack vare Margareta fått en god start i livet.
Under den sjudande återuppbyggnadsperioden efter Porkalaparentesen kom Margaretas energi och pioniäranda till sin rätt. Hon var med om att grunda scoutkåren i Kyrkslätt. Hon sjöng i den blandade kören. Hon hade hand om det första filialbiblioteket i det återbördade området. Hon gladde sig åt att se kyrkan restaureras och sjöng i kyrkokören när kyrkan återinvigdes. Hon dansade folkdans. Hon deltog i ungdomsföreningsverksamheten.
Småningom knöt hon ett ännu fastare band till bygden: hon gifte sig med Hans Öfverström på Fräsars gård i Estby. Gästfriheten och känslan för gård och bygd delade hon med maken. Namnsdagsfesterna och födelsedagsfesterna på Fräsars blev legendariska. Släkt och vänner togs emot med enastående hjärtlighet. Hemmets dörr stod välkomnande öppen för alla.
Under en rad år var hon röstmagnet i församlingsvalen. I kyrkofullmäktige ville hon representera den vanliga enkla människan. Hon ville förmedla den gemenskap och glädje församlingen kunde erbjuda. Också för de nyinflyttade och för dem som kände sig vilsna i tillvaron skulle församlingen vara ett välkomnande andligt hem.
Driven av hembygdskärlek blev hon också kommunalpolitiker. Hon såg det som sin uppgift att mitt i en tid av häftig nydaning sträva till att bevara något av det gamla Kyrkslätt med dess djupt rotade traditioner. Med sitt öppna sinnelag var det lätt för Margareta att ta emot de nyinflyttade, de utsatta och de rotlösa. Hon ville vara med om att skapa ett Kyrkslätt där alla kunde få hemkänsla. Ständigt förde hon de svagas talan. Tolerans och respekt var nyckelord för henne.
Som ordförande för Kyrkslätt-Estby Marthaförening lyckades hon entusiasmera bygden att rädda den illa medfarna marthastugan Solåsa. I dag är Solåsa en riktig pärla och ett vackert exempel på vad okuvlig vilja och talkoanda kan åstadkomma.
Margareta var något så ovanligt som en helgjuten medmänniska. Hos henne fanns ingen förställning. Hennes glädje bottnade i ett djupt allvar. Hon var den lojalaste och pålitligaste bland vänner. Hon var den som lyssnade och förstod. Hon fanns där för alla som behövde henne. Hon gjorde en insats, hon gjorde skillnad. En hel bygd sörjer henne och minns henne med tacksamhet.
För den sällsynt stora vänkretsen, för maken Hans och för dotterns och sonens familjer har hon lämnat efter sig ett ofattbart stort tomrum.
Tove Fagerholm