Krooks, Sven-Erik

f.7.9. 1930
d.3.11. 2020

Sven-Erik Krooks, chef för Österbottens Museum i Vasa 1970 - 1992, upplevde under sin aktiva tid, den omvälvande utveckling som det finländska museiväsendet och även den kulturhistoriska forskningen genomgick.  En ständigt ökande medvetenhet om museerna som kulturarv, forskning som bas för utställning, professionalisering av yrkeskåren och en expansion av de lokala museerna. Krooks såg fördomsfritt museet som historiekunskap med given plats i samhället och han omsatte förändringen i praktiskt museiarbete.  

Studentexamen i hemstaden Jakobstad ledde till studier i Helsingfors på 1950-talet för Eric Anthoni och en fil.mag. examen med historia som huvudämne. Huvudintresset, den folkliga kulturen, inriktades på byggnadsforskning då Krooks av dr Ragna Ahlbäck på Svenska litteratursällskapets Folkkultursarkiv engagerades för fältarbeten. Under åren 1955-1959 inventerade och dokumenterade han ålderdomliga miljöer och byggnader i Österbotten, Nyland och på Åland. Det idag unika materialet av beskrivande text, ca 150 ritningar och ca 1000 fotografier, vittnar om gedigen kunskap om hantverk och teknik jämte estetisk blick för människan som miljöskapare.

Dokumentationen av folkkulturen fick 1956 ett enormt uppsving.  Intendenten för Fölisön, sedermera professorn Niilo Valonen, startade som ny chef för Nationalmusei Etnografiska avdelning, en insamling genom frågelistor och ett landsomfattande nät av bygdemeddelare. Krooks anställdes som amanuens och blev 1963 föreståndare för den expanderande byrån. Han utarbetade flera frågelistor, läste och bedömde svaren, som årligen kunde omfatta ca 15 000 sidor från 600 meddelare. För Nationalmusei svenska profil var Krooks en oumbärlig resurs. Hans kompetens som fältforskare kom väl till pass vid det nordiska studentseminariet i Vörå 1965, som han förberedde, där han gjorde filminspelningar av hantverk och ledde en grupp byggnadsstuderande. Han deltog även i den omfattande herrgårdinventeringen på Karsby 1968. De vetenskapliga publikationerna av hans penna behandlade etnologisk-folkloristisk fältforskning, näringsliv och bebyggelse. 

Sven-Erik Krooks var sålunda en ytterst skickad museolog då han 1970 blev chef för Österbottens museum med den Hedmanska konstsamlingen. Den nästan övermäktiga uppgiften blev att, av ett – substansmässigt högkvalitativt men i fråga om arbetskraft starkt underresurserat – museum, skapa en betydelsefull institution i staden och landskapet.  Stöd gav styrelsen, bl.a. Kurt Jern och Håkan Andersson. Krooks hade auktoritet och ihärdighet att utverka ökade anslag från Vasa stad för amanuenser och konservatorer. Ett stort och systematiskt katalogiseringsarbete inleddes. Tiden räckte även till för redaktionen för årsboken Österbotten. En milstolpe var det då museet i slutet av 1970-talet erhöll status av landskaps- och regionkonstmuseum. Krooks administrativa förmåga gav bl.a. det nordiska textilforskningssymposiet i Vasa 1984 en fast och synlig ram.  
Ett idogt hårt arbete under tjugo år bar frukt.  Det var ett med statsmedel understött, välfungerande museum som 1990 kunde övertas av Vasa stad. Till korresponderade medlem av Svenska litteratursällskapet hade han kallats 1979.

Som sakkunnig var Krooks känd och uppskattad i museikretsar i Finland och Skandinavien. En auktoritet utan stora åthävor, som människa begrundande i ansvar och handling, i kunskap och vänlighet generös. Otvunget kunde han, med inlevelse och humor, umgås med folk i skilda miljöer, tider och situationer. Av en vaken och företagsam skolpojke, som skötte biljettkassan på Haldin & Roses busslinje mellan Gamlakarleby och Vasa, hade det vuxit en sannfärdig museiman, värdig livsuppgiften och kulturhistorien.   

Bo Lönnqvist
lärjunge i fältarbete och fotografi