Döragrip, Gunnar

f.    2.7.1941
d.    20.1.2020

Ett stort och varmt hjärta inom musik­livet har slocknat, musikpedagogen Gunnar Döragrip har lämnat oss efter sin kamp mot sjukdomen.

Gunnars rötter är i Österbotten där hemmet i Jakobstad och holmen i Kronoby var hans smultronställen. I Nykarleby seminarium utbildade han sig till folkskole­lärare och där lärde han sig även att spela orgel. Innan Gunnar flyttade till Helsingfors fungerade han flera somrar som kantor i Jakobstads församling.

I Helsingfors studerade Gunnar vid Sibelius-Akademin där han avlade musik­lärarexamen och examen i kör- och orkesterledning. Han undervisade i musikens didaktik och författade läromedlen Gehörsträning och Gehörslära 1–3 för musikklasser och musikinstitut.

Gunnar grundade musikklasser i Helsingfors, Helsingfors gosskör och Minervas musikklasser, och gjorde arrangemang för elever i hela Svenskfinland som han även dirigerade vid musikevenemang.

I Nordiska Ministerrådets projekt 1992–1995 Nordisk musik i skolan deltog Gunnar med elever från Minervaskolan. I boken om Högtider och fester i Norden skrev Gunnar om hur vi firar svenska dagen i Finland.

Brages stråkorkester var Gunnars skötebarn i 36 år (1970–2017). Åren 1977–1982 var Gunnar dirigent för Brages sångkör. Inom folkmusiken deltog Gunnar i utvecklingen av repertoaren med egna arrangemang. Vid Brages 100-års­jubileum 2006 tilldelades han Brages Guldlyra. I tio år dirigerade Gunnar manskören Muntra Musikanters Seniorkör där mången manssångare minns sin ledare och sångarbroder med värme.

Gunnars ”musikhem” på äldre dagar var frimureriet. Hans insats som musikalisk ledare och broder inom SCF var betydande. Genom musiken sammanförde han bröder i hela Svenskfinland så att musiken och frimureriets ädla mål blev ett tryggt begrepp. Förutom körernas konserter i Finland ledde Gunnar konserter i nordiska städer som Stockholm, Köpenhamn, Oslo och Reykjavik med främst verk av de finska tonsättarna och frimurarbröderna Jean Sibelius, Kaj-Erik Gustafsson och Jack Mattsson. Med resorna öppnades nya kontakter mellan vänner av musik och nordiska frimurarbröder och de ledde även till svarsbesök i Helsingfors.

Familjelivet, musiken och ett broderskap över alla gränser har varit Gunnars ledstjärnor.

Dottern Malin skriver så här: En av pappas finaste egenskaper var att han alltid såg det goda, till och med när det var som mörkast. Han såg också det goda i alla människor han mötte, förbi fasader och skal. Jag tror det är därför han nådde och berörde så många under sitt liv. Hans egen godhet var sann, den var hans sigill och prägel. Två andra saker som betydde mycket för honom var den stora trygghet han gav samt hans värme. Det är med ödmjukhet, tacksamhet och stolthet jag är hans dotter.

Saknaden hos familjen är stor.