f. 6.1.1957
d. 2.5.2020
Det var i januari år 2020 som Tomas Ek märkte att allt inte stod rätt till. Han kände sig väldigt trött hela tiden. Efter ett läkarbesök kom förklaringen, han hade en stor tumör som hade spridit sig till olika delar av kroppen. På grund av coronakrisen och ett nytt datasystem på sjukhuset dröjde det ända till mars innan han blev opererad. Utan sin frus envisa kamp skulle det ha dröjt ännu längre. Men komplikationerna efter två stora operationer blev för stora.
Tomas kom till Yle 1980 och började som redaktör på musikradion. Han var själv en känd musiker och deltog bland annat i uttagningen till Eurovision Song Contest 1984 och 1990. Hans musikalitet och erfarenhet av arbete i skivstudion var till stor nytta då han började göra egna program. Ett av de bästa exemplen på hur Tomas skickligt kombinerade sin fantasi och sitt tekniska kunnande var programmet Jag och Evert Taube som 1987 belönades med tredje pris på en internationell tävling i Monte Carlo.
Nyfikenheten på att testa nya tekniska prylar och programformer höll i sig under hans 40 år på Yle. I slutet av karriären började han också göra musikinspelningar för webb-tv. Tomas var med om alla stora förändringar inom den finlandssvenska radion. Då han började karriären skrev man på maskin och i sändningarna kunde det finnas två personer som skötte tekniken. I sin sista sändning skötte han allting själv, med tre olika skärmar i studion där spellistor, inslag och ljudnivåer skulle kontrolleras. Samtidigt som han skulle prata med lyssnarna.
Trots all teknik att hålla reda på lyckades han koncentrera sig helt på den person som ringde till sändningen. Det här var något som Tomas var helt fenomenal på. På några ögonblick var han bästa vän med den som ringde och fick personen att öppna sig som om de hade känt varann hela livet. Att få folk att våga berätta om sig själva och samtidigt veta att tusentals andra lyssnar hör till det mest krävande i radiojobbet.
Men de bästa stunderna för Tomas var då barnbarnet, Cecilia 2 år, kom på besök med pappa Nelson som brukade ringa Tomas varje dag. Dessutom hade han ett otroligt stort hjärta för alla katter, hundar och andra djur som frun Bettina, som hon själv säger, släpade hem.
Flera gånger tog han också gitarren och åkte till äldreboendet Lyckan i Pernå, där han uppträdde för sin svärmor och de övriga med musik.
För ett år sedan var det en radiolyssnare som berättade för mig att hon litar på sjörapporterna i Yle Vega enbart om det är Tomas Ek som läser dem. Jag undrade förstås varför?
– Då han läser dem kan man höra hur han själv har seglat mellan de olika hamnarna och upplevt dem på riktigt. Det är en ren njutning att lyssna, sade hon.
Tomas Ek kunde göra stor konst av enkla saker i radion. Han lämnar ett hål i etern som ingen annan kommer att kunna fylla. På Yle minns vi alla honom som kollegan som alltid ställde upp om man behövde hjälp.
Han älskas och saknas oändligt av frun Bettina, sonen Nelson med familj samt Bettinas två söner som också blev en del av Tomas Eks familj.
Kjell Ekholm