f. 30.6.1936
d. 13.7.2020
Tidigare direktören för internationella ärenden vid undervisningsministeriet Margaretha Mickwitz, f. Roschier-Holmberg, avled 84 år gammal i Helsingfors, bruten av långvarig sjukdom. Hon blev student 1954, filosofie kandidat 1958 och licentiat 1961.
Efter några års studier och praktik i England och verksamhet som redaktör och översättare (med behörighet 1961 som edsvuren translator) kom Margaretha 1965 in på den ämbetsbana, som hon följde under hela sin fortsatta yrkeskarriär.
Sekretariatet för Finlands Unesco-kommission förenades 1966 med undervisningsministeriets nyinrättade avdelning för internationella ärenden, som växte i betydelse under Kalervo Siikalas dynamiska ledning. Margaretha hörde till hans närmaste medarbetare i en miljö, som stimulerade hennes intresse för internationellt samarbete. Hon var avdelningens biträdande chef 1989–1997 och slutligen direktör för hela den internationella enheten i ministeriet fram till pensioneringen 2001. I tjänsten gällde det att ingå och administrera avtal med andra länder om studentoch forskarutbyte, kulturutbyte samt hantera det mångsidiga samarbetet inom Unescos ram. Margaretha representerade Finlands regering 1997–2001 i Unescos styrelse. I personlig egenskap hade hon suttit i styrelsen redan 1987–1991.
Då Finland och Schweiz 1973– 1975 hade det gemensamma ansvaret för andra fasen av Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa hörde Margaretha till de utvalda tjänstemän som rekryterades för att arbeta i KSSE-sekretariatet i Genève. En längre tjänstledighet gjorde det möjligt för Margaretha att under åren 1977–1980 tjänstgöra i Unescos sekretariat i Paris. Familjen följde med till båda utlandsposteringarna. Hennes lojala livskamrat Johan (1937–2002), poet och FNB-redaktör, hade också varit med i Förening 9.
Intresset för samhällsfrågor med personlig socialdemokratisk förankring vaknade tidigt hos Margaretha och ledde fram till hennes välkända insatser för främjande av jämställdhet mellan könen. Grupp 9, som hade grundats föregående höst, kallade i februari 1966 alla intresserade till ett möte i syfte att grunda en förening med uppgift att studera och ändra roll och arbetsfördelningen mellan könen i samhället så att den skulle bli mera rättvis och ändamålsenlig.
Margaretha blev den första ordföranden i Förening 9, som under de följande åren engagerade många i intensivt utredningsoch påverkningsarbete. Hon underströk ofta att det gällde båda könens jämställdhet, inte endast motverkande av kvinnodiskriminering. I förgrunden stod många praktiska frågor såsom dagvård, föräldraledighet, lika rättigheter i utbildning och yrkesval. Resultaten syns i Finlands nuvarande avancerade lagstiftning om jämställdhet.
Margaretha har själv beskrivit 1960-talets pionjärarbete i två böcker, som hon redigerat tillsammans med Agneta von Essen och Elisabeth Nordgren: 100 år av jämställdhet? (2006) samt Roolien murtajat (2008). En stor vänkrets minns hur hon med humor och värme men också med stark övertygelse och målmedvetenhet uppträdde som samhällsdebattör och verkade på ledande poster i statens centralförvaltning.
Klaus Törnudd