Enbom, Sten Eric

f. 1.6.1931
d. 2.10.2022

En märkesman inom hembygdsforskning, lokalhistoria och företagshistoria är borta. Diplomekonomen Sten Enbom lämnade också efter sig ett långvarigt spår i företagsvärlden, som försäljningschef, verkställande direktör och styrelseordförande för verkstadsindustriföretaget A.W. Enbom.

Det var också den direktörsuppgiften som förde in Sten Enbom på historie­forskningens och författarens bana, han skrev nämligen Enbom-bolagets 100-årshistorik som kom ut år 1984. I historikens förord frågar han sig på vilket sätt ett relativt sett litet företags historia kan intressera en större krets än de som verkat i direkt anslutning till företaget, och han kommer också med svaret: Genom att med text och bild sätta in företagets historia i den omgivande kontexten – som en avspegling av den dynamiska samhällsomgivningen och utvecklingen. Han utgår dessutom från den lilla människan, i Enboms fall från anfadern, hammarsmeden Rasmus Larsson, som på 1680-talet anställdes vid Pojo bruk. Trogen sin egen personhistoria utövade Sten Enbom även smedens gebit själv, in i mycket hög ålder.

Då verksamheten vid A.W. Enbom blev olönsam och upphörde 1987, fortsatte Sten Enbom i rollen som historikskribent. År 1991 skrev han tillsammans med Carl Fredrik Sandelin Ett handelshus i Viborg, en uppskattad historik över handelshuset Hackman, och senare följde historiker över bland annat Onninen, Hartwall, Ingman, samt en rad organisationer som Svenska tekniska vetenskapsakademien i Finland och Esbo segelförening.

Men det var Sibbo i Nyland som till sist blev slutpunkten för hans forskning och intresse i lokal-, bygde-, och personhistoria. Det föll sig naturligt, eftersom Sten Enboms far Eric Enbom år 1934 köpt torpet Sälgkulla i Immersby, och till tomten några årtionden senare börjat flytta intressanta gamla byggnader som riskerade rivas. Sten Enbom inrättade en skrivarstuga och arbetsrum i den gamla ladugården, medan hustrun Kerstin gjorde om stallet till arbetsrum – känt för allmänheten från de många julmarknaderna hon arrangerat där.

Sten Enbom verkade som ordförande för Sibbo hembygdsforsknings­förening 1996–2009. Han sparkade liv i en rätt så slumrande verksamhet – till receptet hörde bland annat nya sätt att värva medlemmar, arbetsgrupper där medlemmarnas kompetenser kunde utnyttjas, ett regelbundet utkommande medlemsblad, och specialutställningar i hembygdsmuseet som återlockade besökare som redan en gång besökt museet. Medlemsantalet steg under hans egid från 170 till över 400. 

Arbetet resulterade också i att föreningen gav ut ett sorts komplement till den rätt så torra officiella kommunhistoriken: den rikligt illustrerade och betydligt mer lättlästa Skeden i Sibbos historia. Sten Enboms många texter till föreningens årsblad Hembrygden utgör också i sig intressanta bygdehistoriska texter på solid forskningsgrund.

För sina insatser belönades han bland annat med Finlands svenska hembygdsförbunds förtjänsttecken i silver, och samma förbunds förtjänstplakett samt hembygdsmedalj i silver. Svenska folkskolans vänner tilldelade honom Folkbildningsmedaljen år 2008. 

Sten Enbom hade en hövlig framtoning. Som språkbrukare vårdade han även sin språkanvändning i tal. Men det handlade aldrig om stelhet – han var en sann känslomänniska, och hans finurliga, poetiska och lekfulla sida tittade nästan dagligen fram, som en påminnelse från den socialt utåtriktade aktiviteten i Svenska handelshögskolans studentkår på 1950-talet. Och det var många gäster på Sälgkulla som fick njuta av hans intresse för god mat. 

Alla vi som hade förmånen att höra till Sten Enboms bekantskapskrets känner ett stort tomrum – det största känner naturligtvis hans familj: maka, barn och barnbarn.

Rabbe Sandelin