Erikson, Trygve

f. 7.10.1928
d. 13.12.2022

Luciadagen 2022 somnade Trygve Erikson, tidigare lärare och rektor vid Svenska Österbottens Folkademi, SÖFF, stilla in vid en ålder av 94 år efter att ha fått se Lucia och hennes tärnor från sin sjuksäng. Med tanke på att han var en av dem som introducerade luciafirandet i Närpes på sextiotalet var det ett fint och värdigt avsked.  Byarna Övermark och Yttermark i Närpesbygden var de viktigaste polerna i hans gärning som pedagog och som en mycket aktiv och innovativ kulturpersonlighet i Sydösterbotten. 

Trygve föddes år 1928 som den yngsta av fem bröder. Tre av dem, Trygve, storebror Atle som stupade i fortsättningskriget 1942, och mellanbrodern Folke valde lärarbanan och studier vid seminariet i Nykarleby. Den sista brodern Helge valde att bli företagare och har försett många hus i Sydösterbotten med vatten och värme. Hemmet i Övermark präglades av företagsamhet – bryggeri, sågverk, kvarn - och av intresse för kunskap trots att föräldrarna Oskar och Hilda inte hade råd att sända sina studiebegåvade söner till samskolan i Kristinestad. Med endast ett folkskolebetyg som grund fanns två alternativ – mejeriskolan eller seminariet. 

Trygve valde det senare och ångrade aldrig att han ägnat sitt liv åt att förmedla kunskap till kommande generationer. Sommaren 2022 förlorade Trygve också sin älskade hustru Etel, som han träffade i Vörå sommaren 1953. Tillsammans fick de sonen Leif och dottern Gun, som tragiskt gick bort våren 2022, ett
svårt år för familjen. Också Gun valde lärarbanan medan Leif blev ingenjör.

Efter lärartjänster i Lovisa, Övermark och vid två skolor i Vörå blev 1961 en viktig vändpunkt i Trygves liv. Då valdes han till lärare i Närpes folkhögskola i Yttermark – enligt egen utsago tack vare sina aktiviteter som ordförande för Österbottens svenska ungdomsförbund SÖU 1960-63 och inom idrotts­föreningen IK Kamp i Övermark.

Tiden i Yttermark blev spännande, dynamisk och mycket givande för Trygve. Den nya folkakademin fick ett ståtligt nytt och modernt hus, som stod klart 1964 som en symbol för den utvecklingsoptimism som rådde i Närpes och Finland under sextiotalet.

SÖFF hade ett brett undervisningsprogram med bland annat ekonomi, sjukvård och samhällspedagogik. Trygve framhöll gärna folkakademins roll i att ta tillvara begåvningsreserven på den österbottniska landsbygden. På egen hand valde Trygve också att fortsätta sin utbildning på akademisk nivå och år 1973 fick han som fyrtiofemåring sin examen som hum. kand. vid Åbo Akademi tack vare distanskurser i historia, modersmål, statskunskap och allmän teologi. Hans examensuppsats handlade om bygdeskaldinnan Pali-Majs dikter, en intressant del av det österbottniska kulturarvet.

År 1979 valdes Trygve till rektor för SÖFF – han upplevde själv det som unikt att en folkskollärare kunde vara kvalificerad för ett sådant uppdrag, där praxis är akademisk bakgrund. Några år senare blev Trygve ordförande för Finlands Svenska Folkhögskoleförening. När han gick i pension från SÖFF vid årsskiftet 1989–90 hade han tillbringat två tredjedelar av sitt yrkesliv inom folkhögskolan – en sann folkbildarkarriär.

Men, Trygve kommer bland allmänheten främst att bli ihågkommen som en sann kulturell mångsysslare och för sina många initiativ för att utveckla Sydösterbottens kulturliv. Hans flitiga penna – under senare år skrivmaskin och dator – alstrade kåserier och finurliga små verser under signaturen Tryson, lyrik, faktaböcker, tidningsartiklar och teaterpjäser. I boken I fädrens spår, utgiven 1986, beskrivs folkskolan i Övermark under 100 års tid. Diktboken På vägen mot Livet utgiven 2008 var Trygves debut som självbiografisk diktare vid åttio års ålder.

Många minns Trygve för hans initiativ till ’vridin’, vridläktaren vid Närpes Teater, en formidabel succé, som satte orten på teaterkartan. Modellen togs från Tammerfors, men kostnaderna föreföll avskräckande. En lokal bygg­mästare och elektriker skapade en enklare och billigare modell och Trygve gick personligen i borgen för att driva genom projektet – 1966 hade Väinö Linnas pjäs Högt bland Saarijärvis moar i regi av mästaren Ralf Långbacka premiär i Öjskogsparken. Under årens lopp utvecklade Trygve med aldrig sinande entusiasm teaterverksamheten och involverade syskonbarn och den egna familjen i rolluppsättningen. Tack vare insatsen för teatern blev Trygve år 1979 inbjuden till en internationell teaterfestival i Monaco, där han fick hälsa på Grace Kelly och dottern Caroline – men också ta hem en ficka full med pengar på det berömda casinot.

På Trygves meritlista står också att han tog initiativ till att arrangera Edith Södergrandagar i Närpes 1984 – pappan till en av Finland mest kända poeter genom tiderna var hemma från Tjärlax i Närpes. Evenemanget ledde sedan till att Edith Södergran-sällskapet grundades. I år firar det fortfarande aktiva sällskapet 100 år sedan Edith Södergrans bortgång vid 31 års ålder.

En annan person med rötter i Närpes var evangelisten Frank Mangs, som blev mycket känd i Sverige. Trygve kom med tiden att utveckla sin kristna tro och när Mangs avled 1994 väcktes tanken att grunda ett center till minne av honom i Ståbacka i Närpes. Tanken blev verklighet år 2001 och Trygve skrev ett manus till en pjäs om Frank Mangs liv, Sången om livet. Uppföljarna handlade om J.L. Runeberg, psalmdikterskan Lina Sandell och folkskaldinnan Maria Berg, tidigare nämnda Pali-Maj. År 2010 genomfördes storprojektet Mästarens väg, en föreställning om apostlarna Markus och Petrus.

Nykterhetsrörelsen stod också Trygve nära hjärtat. Från hemmet fick han ärva traditionen att delta i ideella organisationer – en av dem Finlands Svenska Nykterhetsförbund, vars ordförande han blev år 1966. Ett viktigt projekt var fjällstugan Raitismaja i Äkäslompolo. Samma år ställde Trygve upp i riksdagsvalet som en ’ung kraft och samarbetsmänniska’, vilket gav närmare 1000 röster. 

Med tanke på kriget i Ukraina känns Trygves initiativ att år 1989 etablera en filial till den svenska hjälporganisationen Hoppets Stjärna extra aktuellt. Österbottningarna tog organisationen till sitt hjärta och Trygve och hans kom­-
pan­joner stödde barn och familjer i St Petersburg, i Kiev, i Tjernobyl, i Vit­ryssland och i Kurdistan. Hundratals utsatta barn och vuxna har blivit hjälpta via Hoppets Stjärna, vars verksamhet stod Trygve mycket nära som den sanna humanist och idealist han var.

Och några rader ur Trygves egen dikt sammanfattar väl hans liv i bildningens och kulturens tjänst:

En stor del av mitt liv
blev ett sökande
efter en mening
med livet

Bjarne Smeds