Om man vill porträttera Fritz-Olles liv, eller Fritte, som han kallades av sina vänner, blir bilden som om man skulle betrakta den genom ett kalejdoskop. Med den minsta vridning, läs byte av perspektiv, blommar de mest variationsrika och fantasifulla landskapen fram. Berättelsen är rik, fantasifull, färggrann, allmänbildad, humoristisk men samtidigt allvarlig, kärleksfullt krävande, tillåtande, sanningssökande.
I ett tv-program vid millennieskiftet om finlandssvenska kulturprofiler beskrivs Fritz-Olle som en mångsysslare. Frittes vänner kan lätt instämma i hur han beskrevs:
”Konst, teater, journalistik och skärgårdsutveckling står honom nära. Han kan också kallas en skrattande filosof, med ibland häpnadsväckande perspektiv på allt mänskligt. Han är djupt rotad i Öja, men blickar ständigt ut i världen.”
Fritte föddes på Nabban i Öja i en skara av fem bröder. Det lilla småbruket var beläget i en skärgårdsby och man kan med fog säga att Fritte förblev havet och skärgården trogen livet ut.
Hans väg gick till Handelsskolan i Vasa där han blev merkonom, men snart byttes skattebyrån i Karleby ut mot Tidningshuset Österbottningen där han arbetade som journalist under 70-talets början. Tiden var partipolitiskt polariserad och i synnerhet miljödebatten väckte känslor och Frittes intresse.
Men fiktionen och konsten drog. År 1975 flyttade han till Helsingfors, anställdes vid Underhållningsredaktionen på Yle och verkade där som tv-regissör och producent i 12 år. Vi minns produktioner som Drängen, Sittande hund, De sju dödssynderna, Den stora Vilgotsjakten. För den sistnämnda tilldelades han 1984 en Venla-utmärkelse tillsammans med författaren Daniel Katz.
Som återvändande österbottning hann han både leda Nordiska konstskolan i Karleby som rektor åren 1987–2002 och fungera som projektkoordinator för lokala utvecklingskontoret i Kronoby till sin pensionering. Fritz-Olle engagerade sig flitigt i bland annat miljövårdsfrågor i Öja fiskelag och var primus motor i utvecklingsarbetet med projektet Fiskarbyn i Långö.
Fritte kom att betyda mycket för utvecklingen av revykonsten i nejden. Hans produktion genomsyrades av en human syn på livet och samhället. Han hade förmågan att ta pulsen på samtiden, upptäcka vad folk oroade sig för och upprördes över och sedan hitta det komiska i det. Han kom att premieras med Kulturpris både lokalt och nationellt. Fritte tilldelades Folkbildningsmedaljen år 2012.
Jag frågade honom en gång när han hade tusen järn i elden, vad som är överst just nu? ”No er he han som näst komber in djinom döre”, svarade Fritte. Och så kändes det. Fritte verkade alltid ha tid för en stunds dialog om tillvarons både små och stora ting.
”Det som inte är formulerat existerar egentligen inte”, svarade han på frågan om vad livets mening är.
Fritte sörjs av sambo, son och barnbarn, bonusbarn samt en stor skara släkt och vänner.
Mats Holmqvist