Fagerström, Christina

f. 24.7.1929
d. 21.12.2023

Socialrådet Christina Fagerström dog i sitt eget hem i Olars i Esbo den 21.12.2023 vid 94 års ålder.

Christina Fagerström inledde sin över 40 åriga karriär på Rädda Barnen år 1952 och hon blev en av adoptionsarbetets pionjärer i Finland. År 1964 blev Christina Fagerström avdelningschef och år 1985 verksamhetsledare på Rädda Barnen. Under hennes arbetsverksamma år förändrades det finländska samhället i grunden. Ännu på 1950-talet var barn födda utom äktenskapet den vanligaste orsaken till adoption. I takt med utvecklingen av välfärdsstaten på 1970-talet blev adoptionsarbetet upplysning, kamp för barnens rättigheter och påverkansarbete i förhållande till adoptions- och fosterföräldrars attityder och lagstiftningen samt utvecklande av professionella arbetsmetoder.  

Under sin karriär åtog sig Christina Fagerström förtroendeuppdrag i olika arbetsgrupper, kommittéer och lagförberedelsegrupper i samband med förnyande av adoptions- och barnskyddslagen. Antalen adopterade barn minskade på 1970-talet tack vare den höjda levnadsstandarden i Finland, köerna för adoption växte, men ännu i början av 1970-talet adopterades barn från Finland utomlands, bland annat till Danmark. Christina förde en hård kamp om vem som kan bedöma föräldrars lämplighet för adoption, lokal­politiker i socialnämnden eller professionella socialarbetare.

På 1970-talet var Christina Fagerström med om att införa handledning i socialt arbete och arbetade som arbetshandledare vid sidan om sitt ordinarie arbete. Hon utvecklade en stark yrkesidentitet som socialarbetare och ville ändra välgörenhetsarbete till professionellt socialt arbete. 

På 1980-talet blev inhemska adoptioner allt ovanligare, föräldrar stod i kö för adoption och på 1990-talet var utländska adoptioner ett nytt utvecklingsområde på Rädda Barnen. Christina Fagerström hade en central roll i skapande av kontakterna till internationella adoptioner, främst till Kina och Ryssland efter Sovjetunionens upplösning. 

Vid sidan om arbetet deltog Christina Fagerström i kommunalpolitiken i Esbo. Hon satt i socialnämnden och barnskyddsutskottet i tolv år under 1970-talet och början av 1980-talet. Hon fungerade också som valnämndens ord­förande för röstningsområdet i Westend - Hagalund. 

Christina hann vara pensionär i över trettio år. Som pensionär anslöt hon sig till Esbo pensionärer och kort efter blev hon vice ordförande i pensionärsförbundet, där hon körde de svenskspråkiga pensionärernas sak i Finland. Nu återupptog hon sin barndoms hobby: tennis. Varje vinter åkte hon till Kanarie­öarna för att spela tennis. Först vid 89-års ålder gav hon upp tennisen helt. 

In i det sista följde hon med sina barns och barnbarns liv på Facebook och WhatsApp, betalade sina räkningar på nätbanken och beställde sin mat hem på nätet. Hon var mån om sin autonomi. 

Som en inbiten Esbobo bodde hon hela sitt långa liv i Esbo. På 1930-talet växte Christina upp på Hagalund gård, som fanns invid nuvarande Aalto universitetet i Otnäs. Hennes far var inspektor på gården. Doktor Arne Gran ägde Hagalund gård och var en framgångsrik tennisspelare. Christina och hennes systrar fick fungera som bollflickor i tennishallarna, som Gran lät bygga på 1930-talet, ungefär där Esbo stadsteater nu står.  

Christinas far fick som uppgift att sälja Hagalund gårds marker, där senare trädgårdsstaden Hagalund växte fram och han köpte samtidigt ett par tomter åt familjen på ett område som senare skulle bli stadsdelen Westend. Mitt ute i skogen byggde han sitt hus, som var den andra villan i Westend. 

Midsommarafton 1939, när Christina var 9 år, dog fadern i en trafikolycka. Hans änka och tre döttrar var tvungna att lämna Hagalund gård och flytta in i huset i Westend. Kort efter flytten bröt vinterkriget ut. I sina reflektioner sa Christina ofta, att det mitt i sorgen var en tröst att alla hade det svårt, det var brist på allt och alla var fattiga under kriget. 

Under krigstiden ordnades skolgång för barnen, då det var möjligt. Christina ansåg sig ha fått en bra grundkondition, när hon var tvungen att skida till folkskolan i Mankans och Grankulla.  Till läroverket i Andra Svenska (ASL), nuvarande Åshöjdens skola, åkte hon med buss längs Jorvasvägen, som senare, på 1960-talet, byggdes ut till motorväg och nu kallas Västerleden. År 1948 blev hon släktens första student. 

Christina inledde studier i historia vid Helsingfors universitet, men hon ville arbeta med människor och av en slump anmälde hon sig till Svenska Medborgarhögskolan – senare Svenska social- och kommunalhögskolan och utbildade sig till socialarbetare.

Christina gifte sig år 1955, grundade familj och födde tre barn. Hennes man Jarl Fagerström lät bygga familjens hus bredvid barndomshemmet. År 1975 dog Jarl Fagerström i cancer och Christina blev änka med tre minderåriga barn.  

Efter makens död var det viktigt för Christina, att hemmet i Westend och stugan på Pörtö, omringad av släktingar, bevarades och familjelivet kunde fortsätta oförändrat. När barnen bildade egna familjer, ledde Christina den växande storfamiljen på Pörtö målmedvetet och konsekvent. Baklandet på Hamnholmen i Pörtöarkipelagen har blivit en central plats för Christinas tre barn med familjer, fem barnbarn med familjer och åtta barnbarnsbarn. Christina var en berättare utan like och varje gång släkten samlades till fest höll Christina tal. Hennes barn och barnbarn minns hennes finskspråkiga uttryck som ”Pois turha vaatimattomuus!” och ”kaveria ei jätetä!”Christina är djupt saknad, men hennes minne lever kvar i otaliga roliga historier ur hennes långa och innehållsrika liv. 

Katarina Fagerström