Nylund, Håkan
f. 15.12.1949
d. 18.8.2023
Efter ett långt och ”otåligt” buret lidande somnade Håkan Nylund slutligen in den 18 augusti i en ålder av sjuttiotre år. Det är nästan osannolikt att föreställa sig en så vital, positiv och empatisk person kapitulera inför den obevekliga övermakten. I grunden en blid, god kristen människa, litet ruffig kanske ibland, men det alltid under täckmanteln av ett raffinerat understatement var han en fullblodsoptimist, alltid på språng.
Han sökte sig till fallskärmstrupperna och senare till Finlands FN-bataljon i Suez, UNEF II. På bataljonens 50-årsjubileum i Fredrikshamn den 5 augusti i år kunde han ännu delta, med rollator, som en riktig veteran, och i full ornat. För Håkan blev det militära en livsstil, tidigt befordrades han till major i reserven.
Som student från Norsens latinlinje 1968 blev Håkan en gedigen, beläst humanist. Normallyceum, hans skola, som bar på fosterländska och statsbärande traditioner, inspirerade Håkan till ett socialpolitiskt, gemensamt ansvar.
Han sökte sig via konventet och skolungdomsverksamheten till Mittenförbundet. Han engagerades som kretsombudsman för SFP i Helsingfors och kom den vägen småningom ut i förvärvslivet, först som informatör vid Industrins centralförbund, sedan chefredaktör för Forum för ekonomi och teknik samt vikarierande ledarskribent på HBL. Senare erhöll han diverse uppdrag vid Ekonomiska informationsbyrån och Finnfacts. Speciellt vid Finlands inträde i EU kom hans förmåga och erfarenhet väl till pass. Slutligen kallades han 1997 till Vattenfall i Finland som informationschef. Han avgick med pension 2011.
Håkan var en fenomenal stämningsskapare och sällskapsmänniska som hade en förmåga att få alla med och till råga på allt, han trivdes själv med det. Som bejublad klubbhövding lade han grunden till ett sångledarskap som rönte efterfrågan överallt också när studentlivet tagit slut. Det kunde vara Nylands nation, Akademiska Sångföreningen (ordförande 1975–76), Muntra Musikanter, Manifestum, Svenska Klubben, Hermannit och Tempelherreorden bara för att nämna några.
Som en motvikt till salongerna sökte han sig gärna ut i naturen. Han var nämligen också en utpräglad naturmänniska och synnerligen intresserad och inkommen ornitolog som gärna vandrade reflektivt i skog och mark görande intressanta observationer. Han var en unik, vänsäll personlighet, en god make, familjefar och avhållen farfar.
Hans humanistiska livsinriktning, renderade honom det vänliga omdömet att ”vara mera bildad än utbildad”. Formella brister kompenserade han mer än väl genom att han var just den han var, litet av en renässansmänniska. Så fyllde han sin plats i vår mänskliga gemenskap och det med råge, långt från alla tråkmånsar och formalister.
Håkan sörjs närmast av makan Annika, sönerna Kim och Tom med familjer, bror Janne med familj samt en omfattande krets av släkt och vänner.
Thomas Thesleff
Vän sedan 66 år