Thun, Margareta
f. 19.4.1943
d. 8.9.2023
En författare till omtyckta barnpjäser har avlidit. En begåvad tecknare och saknad psykoterapeut är borta. Sorgen efter Margareta Thun bärs av barn, syskonbarn och barnbarn för vilka hon varit livets djupa grund. Den delas av många närstående, av vänner, arbetskamrater och klienter, av alla oss i vars hjärtan hon lever och verkar. Avskedet till Margareta – som kallades Popsi – innebär förutom sorg och saknad, också tacksamhet över att hon fått somna in efter en tioårig minnessjukdom.
Som ett av barnen i den musikaliska familjen Häggblad växte Popsi upp i Vasa på fyrtio- och femtiotalen. Hon blev helsingforsare, gifte sig tidigt med Leif Thun och inom kort hade paret tre barn. Vid ett seminarium 2010 beskrev Popsi hur hon från ett tidigt val av sekreteraryrket slog in på en helt annan huvudväg och fann sina yrken ur förmågan att teckna och skriva.
När feminismen växte fram i Finland var det Popsi som för en affisch ritade kommentaren till den dansrestaurang som i huvudstaden gjorde reklam med ett foto av bara bröst hos en kvinna med avskuret huvud. På Popsis teckning stod en liten flicka med sin nallebjörn i handen och försökte förstå.
När den första feministiska tidskriften gavs ut på sjuttiotalet arbetade Popsi fortfarande som sekreterare på Nordiska investeringsbanken – som följaktligen nattetid erbjöd en utmärkt redaktionslokal centralt i Helsingfors. Popsi spelade i kvinnliga musikgrupper och en sommar i musikensemblen för Studentteaterns Euripidespjäs i Brunnsparken, Backantinnorna. Hennes döttrar Lotta och Mia deltog. Popsis kärlek till barnen och hennes glädje över teatern gick naturligt hand i hand.
Under ett tjugotal år var hon anställd på Svenska teatern, först som informatör och sen som dramaturg. Hon började skriva pjäser för barn. Det blev Ding Dong och Dille och många andra underfundiga berättelser. Tidvis var Popsi Finlands mest spelade dramatiker.
Hennes son Niklas omkom som ung vuxen i en trafikolycka 1986. En tid dessförinnan hade hennes syster Brita avlidit och Popsi blev en andra mamma för systerdottern Jenny. Om hur det är när ett syskon dör skrev hon i den prisbelönta barnboken Ängelungen.
Popsis eget målande växte fram som en allt viktigare uttrycksform och hon blev senare både konstterapeut och bildkonstnär. Som psykoterapeut var hon mångsidigt internationellt utbildad – inom Gestalt, Expressive Arts och Psykofysisk psykoterapi. Det arbetet fortsatte hon så länge hon kunde.
Hennes andliga förståelse var djupt uppskattad, också i stödet för svårt sjuka människor. Popsi kunde lyssna med öppet hjärta. Efter en period i konstnärsresidenset i Borgå flyttade hon till Ekenäs. Ett älskat sommarviste hade hon i Nämpnäs i Österbotten.
Som vän var hon trofast. Både glatt vimsig som ett rådjur och ibland försiktig som ett litet knytt. Hon var en upptäckare som nyfiket gick sin egen väg, en kulturarbetare som sprudlade av energi.
Må hennes minne lysa.
Mariella Lindén
Greta Nygård