Sjövall, Greta Elisabet

f. 29.11.1924 i Pargas
d. 12.11.2016 i Åbo

Greta Elisabet Sjövall lämnade det jordiska den 12.11.2016 till följd av en svår sjukdom. Greta var född och uppvuxen i Pargas socken. Hon växte upp under droskans, snöslädens och fotogenlampans tidevarv och beskrev i sina trollbindande anekdoter bland annat den Holländerska familjens färder med släden från Tennäs, Östergård till Malmen. Det svarta slädtäcket, som värmde hennes fötter under färden till julottan då hon var barn, följde med henne till Barkbackens seniorhus i Åbo där hon fick en kärleksfull omvårdnad under de sista åren av sitt liv.

Geografiskt förblev Pargas navet i Gretas hjärta och hennes själsliga karta, trots att hon i unga år tog det modiga klivet som singel att överge sitt jobb som sekreterare på Pargas Kalk och anta nya utmaningar på pappersfabriken i Kauttua, bruket i Fiskars och Jakobstads Konstläder. Greta berättade ofta om den fina samhörighet som präglade arbetskollektiven på bruksorterna.

Efter giftermålet med Lasse Sjövall bar det av till Björneborg där nya arbetsuppgifter väntade på Rosenlew. Mamma vigde en stor del av sitt liv till att ta hand om oss tre barn under vår uppväxt. Då hon efter 17 år som hemmafru återvände till arbetslivet som kanslist på Åbo Akademis bibliotek tog hon igen de förlorade åren i arbetslivet med besked. Greta pensionerade sig i 67 års ålder och ansåg då att hon gott och väl hade kunnat jobba många år till på Åbo Akademi.

På fritiden engagerade hon sig som medlem i Marthaförbundet och som volontär i Cancerförbundet och Finlands Röda Kors. Greta insjuknade i bröstcancer 1970 och efter tillfrisknandet deltog hon aktivt i Cancerförbundets samtalstjänst för att stödja sina ödesfränder. Hon var också med om att bära upp Röda Korsets frivilligverksamhet på Åbolands sjukhus i egenskap av ”kantin-flicka”.

Åbo svenska församling utgjorde en av hörnstenarna i Gretas fritid. Hon deltog aktivt i församlingslivet så länge som benen bar. Det nya församlingshemmet på Auragatan i Åbo döptes till Aurelia i enlighet med Gretas namnförslag.

Greta hade ett enastående rättvisepatos som tog sig i uttryck på många sätt. Hon månade om att uppfostra oss barn jämlikt och tillämpa millimeterrättvisa i fördelningen av livets goda. Greta hade också en fenomenal förmåga att se människor som var bortglömda, förskjutna och osedda på livets stig. Hon såg den spröda själen i uteliggaren eller det dolda barnet som gömde sig bakom den vuxna fasaden bland människor hon träffade.

Mamma tillhörde ett utdöende släkte av kvinnor av den gamla stammen som visade sin kärlek mot sina närmaste genom att likt en rysk babusjka skicka med smörgåsar till tågresan eller duka fram maträtter varje gång vi barn och barnbarn visade oss i hennes kök. Hon fanns alltid till för oss barn och levde sig in i våra med- och motgångar.

Greta var en generös människa som visade en gripande omtanke mot sina nära och kära in i det sista. Trots att hon var svårt prövad av sin sjukdom upphörde inte hennes moderliga omtanke. Hon kunde fråga om vi hade klätt oss varmt eller kommit ihåg att äta trots att hon själv var dödssjuk. Mamma placerade sig själv i sista rummet och fick energi och livskraft av att ömma för sina medmänniskor. 

Greta sörjs närmast av barnen Olle, Amie och Mikael, hennes sju barnbarn, fyra barnbarnsbarn och en lång rad släktingar och vänner. Greta har lämnat de levandes skara, men hennes kärlek lever vidare som bomull inlindad kring alla de hjärtan som hon vidrörde under sitt livs vandring.

Mikael Sjövall