Kühn, Dierk

f. 21.9.1943 
d. 26.4.2025 

Dierk Kühn vigdes till den sista vilan den 14 juni 2025 I gravkapellet I Lovisa. Hans betydelse för Lovisa och Skeppsbro-området kan inte överskattas. Med hustru Marja väckte de den slumrande fiskehamnen och före detta salthamnen ur dess Törnrosasömn och gav impulsen till områdets utveckling till Lovisabornas vardagsrum. Café Saltbodan öppnades 1986 i tullens gamla packhus. Föreningen Klassiska båtar grundades. Den enda kvarvarande saltbodan, som Lions restaurerat, fick med talkokrafter sällskap av två bodar som tidigare flyttats från området. Farleden in till Skeppsbron muddrades 1991 och en gästhamn anlades. Small Ships Race anordnades första gången 1991. Klassiska båtar fick en egen brygga och de årliga seglingarna om Saltkoppen, vandringspriset som Dierk donerade, inleddes 1993. Som bäst deltog kring 30 båtar i seglingarna i två klasser:  allmogebåtar och Göteborgsekor.  Stiftelsen för Lovisa sjöfartshistoria grundades 1994. Sjöfartsmuseet öppnades 1995 och I sin nuvarande form år 2000. Gästhamnen utsågs till årets gästhamn I Finland 1997. År 2000 flyttades bogserbåten Onni till området. Sektorfyren stod färdig 2001. Åren 2002–2006 byggdes paketjakten Österstjernan som en replika av ett fartyg med samma namn som seglade på traden Lovisa Stockholm 1815–1848. Dierk var den främsta initiativtagaren.

I skriften Ships & Boats I sailed In My Time som Dierk sammanställde under coronaepidemiåret 2020 presenterar han med foton alla de 26 segelfartyg och båtar han seglat med. Han växte upp I Karlsruhe, en stad på floden Rhens strand. Där följde han med trafiken på floden. Sommaren 1966 mönstrade han på en dansk skuta som seglade på Medelhavet. Här tändes passionen för havet och segling. Men det blev studier på Konstfack I Stockholm och jobb som Art director. År 1974 kunde han inte motstå suget från hav och segling. Han blev skeppare på segelfartyg. År 1984 gick han iland för att ta hand om familjen som visserligen tidvis varit med ombord med Marja som kock. Hennes åldrande föräldrar I Muhniemi och pojkarnas skolgång pockade på lösning och det blev flytt till Lovisa där Dierk kunde klara sig på svenska, och där sjön fanns nära. 

“Never did I regret leaving the advertising business behind for the experiences and adventures in sailing ships” (Jag ångrade aldrig att jag lämnade reklambusinessen bakom mig för erfarenheterna och äventyren ombord på segelfartyg) skriver han I sin skrift.

Fastän relativt kortväxt var Dierk en tuffing, en stor personlighet med visioner, klara åsikter och stark vilja.

En hjärtattack höll på att ta honom efter Öskaret-seglingarna I början av 2020-talet. Han låg I koma över en månad men kom igen. Men insjuknandet vårvintern 2025 blev dock för mycket. “Att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt.”

Karl-Johan “Jocke” Söderström
vän och tidigare aktiv inom Klassiska båtar och Stiftelsen för Lovisa Sjöfartshistoria