Järnefelt, Johan

f. 14.7.1929
d. 21.2.2020

Professor Johan Järnefelt avled den 21 februari 2020 i en ålder av 90 år. Familjen Järnefelt har många kända medlemmar. Konstnärsbröderna Järnefelt var relativt nära släkt och hans far Gustaf Järnefelt, professor i astronomi vid Helsingfors universitet, var en känd profil i universitetsvärlden. Som barn bodde Johan i professorsbostaden i universitetets observatorium.

Johan blev  student från Finska normallyceum i Helsingfors 1947 och studerade medicin vid Helsingfors universitet, och blev medicine licentiat 1954. Han disputerade redan följande år. Vid sidan av studierna hade han tidigt börjat forska. Han verkade som assistent vid Helsingfors universitets institution för medicinsk kemi åren 1951-1962. 

Efter disputationen fortsatte Järnefelt som postdoktoral forskare vid University of Wisconsin i Madison åren 1956-1958. Efter återkomsten till Finland verkade Johan vid Alkos forskningslaboratorium till år 1960. Alkos laboratorium var då en ledande forskningsinstitution i vårt land. Han var forskare vid Wenner-Gren institutet i Stockholm 1961-1962 och verkade därefter en kort tid som biträdande lärare i medicinsk kemi i Helsingfors.

Framtiden i Finland som forskare kändes dock osäker och Johan sökte sig därför tillbaka till USA och erhöll en biträdande professur i farmakologi vid University of Kentucky i Lexington. Han hade dock sökt den lediganslagna professuren i medicinsk kemi vid Helsingfors universitet vilken han erhöll i hård konkurrens, så han återvände år 1964, och verkade vid Helsingfors universitet till sin pensionering år 1992. Han hade också ett sabbatsår vid Scripps Institution of Oceanography i San Diego i slutet av 1960-talet. Johan hade alltså en ovanligt omfattande internationell karriär.

I David Greens laboratorium studerade Johan enzymet suckinatdehydrogenas, som är en viktig del av citronsyracykeln.. Johan med medarbetare lyckades dela upp suckinatdehydrogenas komplexet i mindre beståndsdelar. En annan viktig kontribution från den tiden var isoleringen och karaktäriseringen av cytokrom C.

I Alkos forskningslaboratorium kom han att utföra sin internationellt sett främsta forskningsinsats. Dansken, sedermera nobleprismottagaren Jens Skou hade 1957 upptäckt enzymet natrium-kalium ATPas. I flera arbeten lyckades Johan karaktärisera enzymet i detalj och visa hur både natrium och kalium behövs för full enzymaktivitet. Johan beskrev vidare att enzymet förekommer i flera vävnader och speciellt mycket i hjärnans neuroner. I en vilande människa används ungefär 30 procent av det ATP vi syntetiserar till att upprätthålla natrium-kalium transporten över cellers plasmamembran. Detta visar hur viktigt enzymet är. 

Under tiden i San Diego studerade Johan elektriska ålar. Varför det?  De har ett organ som åstadkommer en stark elektrisk spänning och detta beror bl.a. på hög aktivitet av natrium-kalium ATPas. Johan återvände i slutet av 1970-talet till Lexington, där han tillbringade ett sabbatsår. Han studerade då ABO-blodgruppernas kemi. Han upptäckte då en högmolekylär sockerstruktur i människans röda blodkroppar, vilken väckte stort intresse. Kolhydratforskning var ett centralt forskningstema på hans institution.

 År 1966 erhöll han och docent Ralph Gräsbeck som första finländare det nordiska Anders Jahre-priset för yngre forskare. Samma år invaldes han till ledamot i Finska Vetenskaps-Societeten. Han deltog ofta i Societetens möten och middagar. Johan verkade som prodekanus för medicinska fakulteten 1984-1986 och som promotor vid promotionen 1990. Vid sidan av professuren fungerade Johan som medicinsk expert för bl.a. Sigrid Jusélius stiftelse. Han var kommendör av Finlands Lejons Orden. Carl-Gustaf Lilius målade hans porträtt för Nylands nation och Nils Oker- Blom gjorde en medalj av Johan. 

Som institutionschef var Johan uppskattad och respekterad. Han var klok och principfast. Under hans tid var institutionen för medicinsk kemi fortfarande en av landets främsta forskningsinstitutioner och ett stort antal forskare, men också samhällspåverkare och grundare av industriföretag utgick därifrån.  Johan ansåg, att det viktigaste resultatet för en professor var att utbilda forskare, bättre än professorn själv. Den viktigaste möbeln i arbetsrummet var soffan, på den kunde han ”kasta” sig och tänka.

Johan träffade sin blivande hustru Christina år 1954 som utbytesstipendiat från Nylands nation till Värmlands nation i Uppsala. Äktenskapet blev både långt och lyckligt. Christina avled bara 16 dagar efter sin man. Till traditionen i Järnefeltfamiljerna hörde att både finska och svenska användes parallellt, och barnen blev helt tvåspråkiga. Johan verkade som Nylands nations inspektor 1985-92, en uppgift som både han och Christina trivdes med och värderade högt. Han valdes till hedersmedlem i både Nylands och Värmlands nationer.

Johans stora fritidsintressen var ornitologi och astronomi. Han förde bok över alla fåglar han sett och besvarade sina barns och barnbarns frågor om fåglar och stjärnor alltid på ett vänligt och sakkunnigt sätt.  Ett kärt ställe för Johan var Nilsholmen, sommarparadiset i skärgårdshavet. Där tillbragte han alla somrar. Holmen blev en fast punkt för hela familjen med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Carl G. Gahmberg