Stenbock, Ulf-Magnus (Uffe)

f. 12.8.1946
d. 21.1.2026

Uffe var en barfota helsingforsare, medan hans farfar greve Arvid Olof Stenbock var född på Kolk/Kolga storgods i Estland, cirka 55 kilometer österut från Tallinn, och inflyttad till Finland på 1890-talet. Godset hade kommit i släktens ägo på 1600-talet, och Uffes farfar var ägare före kriget; familjen återfick godset 1993 efter att Estland åter blivit fritt, och då tillföll det den Stenbockska släktstiftelsen, vars huvudman var Uffes kusin. Uffes far Bengt-Magnus Stenbock var född i Trångsund (Uuras), uthamn till Viborg, där Uffes farföräldrar var bosatta under den tiden.

Uffe tog studenten 1966 från Svenska Normallyceum i Helsingfors, populärt kallad för Norsen, och han var en stolt ”Nors”. Militärtjänstgöringen fullgjorde han under tiden 1966–1967, då han var sanitär och stationerad i Dragsvik. Efter det jobbade han en tid på posten och flyttade till Sverige 1969. I Stockholm jobbade Uffe på Karolinska som medikalvaktmästare, varvid hans sanitärutbildning och erfarenhet från militären kom väl till pass. Uffe blev dock sitt hemland troget och återflyttade till Helsingfors 1974, jobbade först en tid på posten, för att senare i maj 1975 anställas på försäkringsbolaget Fennia, där han utförde sin livsuppgift i Fennias arkiv i nästan 40 år. Han skötte noggrant och samvetsgrant sina uppgifter. 

Till Uffes intressen hörde sång och musik. Han sjöng en lång tid med i Akademiska Sångföreningen (Akademen), och så sent som första maj 2023 var Uffe i Kajsaniemiparken och sjöng in våren. Därtill var Uffe med i Frihetsbröderna, och var i över 20 års tid materialförvaltare för Finlands Svenska Manssångarförbund (FSM). 

Resor hörde även till Uffes stora intressen och då inte till de platser andra reste till, utan till noggrant utvalda mål. Redan under kommunistdiktaturen i Albanien besökte Uffe landet – ett sällsynt resmål på den tiden. Då det blev möjligt att besöka Hogland besökte Uffe ön 2007, och han redogjorde noggrant för den resan, som blev en intressant upplevelse för honom. Jag minns att han redan 1964 besökte Leningrad och antagligen sommarjobbade han 1965 i Tyskland. På senare år gjorde han flera resor med Akademen, bl.a. till Kanada och till Italien, men även andra resor i Europa, bl.a. till Östtyskland, Island m.m.

Uffe talade en perfekt och vacker svenska, även finskan gick bra och därtill tyskan, men även franska och ryska samt troligen sanskrit. Uffe var även väl bevandrad i latin, som han läst i gymnasiet. 

Utöver Akademen värnade Uffe om många andra finlandssvenska traditioner. På Runebergsdagen uppvaktade Uffe som Akademens fanbärare vid statyn i Esplanadparken i Helsingfors, och han deltog även i Arbetets Vänner rf:s aktiviteter där han bland annat sjöng i en av föreningens blandade körer. Luciatraditionen var viktig för honom; jag tror han sade att han röstat i varenda val sedan Folkhälsan började med Lucia år 1950.

Sina barndomssomrar 1955–1962 tillbringade Uffe på Simsalö i Sibbo skärgård, där mamman Margit Stenbock, född Wickman, hyrde hos mina föräldrar Margareta och Bertil Bäckblom. I våra diskussioner längs med åren och på senare tid kom tydligt fram att den tiden gjorde stort intryck på Uffe. Där trivdes han, och jag vågar nästan säga att det var hans lyckligaste tid i livet, en period han ofta och gärna återkom till.

Uffe och Margit färdades till Simsalö från Norra Hamnen i Helsingfors med passagerarbåten ms King. Till höjdpunkterna för oss barn hörde att möta ms King då den anlöpte Simsalö ångbåtsbrygga med alla sommargäster – det var lite av en Saltkråkan-idyll över det hela.

Under åren besökte flera av Uffes släktingar Simsalö, men även vänner till familjen och Uffes klasskamrater. Och då Margit Stenbock hyrde på Simsalö sommarjobbade min syster Birgitta hos henne, och för Birgitta var det sedan en stor upplevelse  att under jullovet bli bjuden till familjen Stenbocks hem på Fänrik Ståhlsgatan.

Till Uffes intressen på Simsalö hörde simning, fiske men framförallt fotografering. Uffe tog många foton av oss som barn 1955–1962, och tack vare Uffes noggrannhet är vår barndom  väl dokumenterad i fotografier.

Margit slutade hyra år 1962, och den sommaren blev sista gången Uffe bodde på Simsalö. Trots att jag då endast var sex år gammal minns jag väl alla somrarna 1959–1962 då vi höll ihop. Roddbåten som min far byggt till honom 1961 sålde Uffe 1963, och han berättade senare att han sporadiskt besökte Simsalö ännu några veckoslut 1963 och 1964, och sista gången på min 50-årsfest i juli 2006.

Kännetecknande för Uffe var att han var mycket allmänbildad och kände till det mesta. Han hade också ett fenomenalt minne från allt han varit med om under Simsalö-tiden. Då vi diskuterade i november-december 2025 kunde han precis säga vilka fast bosatta som bodde på Simsalö åren 1955–1962, och han kunde också räkna upp andra sommargäster som bodde där samtidigt som de.

Uffe och jag planerade i december 2025 att fira hans 80-årsdag sommaren 2026 på något matställe i Sibbo, men tyvärr blev det inte så. Genom Uffes bortgång har den sista levande kontakten och länken till vår barndoms Simsalö brutits, och jag tror att jag vågar uttala mig på hela vår familjs vägnar, att förlusten och saknaden är stor. Uffe har funnits med hela vårt liv, och han var alltid intresserad av att ta del av våra liv.

Nils-Erik Bäckblom
Barndomsvän