Antell, Gunnar

Gunnar Antell, född den 24 september 1927, dog den 6 december i cancer i sitt hem på Brändö. Han var den yngste tandläkaren dittills i Finland när han 1947 blev odont.lic. I nästan fem decennier, från 1950 till 1997, kom han att verka som omtyckt och skicklig privattandläkare med mottagning i centrala Helsingfors.
Gunnar och jag möttes som femtonåriga gossar. Vi föstes samman av våra pappor, Kurt Antell och Hans Ruin, för att tillsammans fullgöra den arbetsplikt som gällde under fortsättningskriget. Två somrar jobbade vi ihop som jordbruksarbetare på Tjusterby gård i Pernå, ägd av familjen Antell. Jag mötte där en jämnårig pojke som jag inte känt tidigare. Gunnar gick i Lärkan och jag i Norsen. Praktisk och med stora kunskaper om jordbruk var han min motsats men ändå uppstod en varm vänskap som kom att bestå.
Omsorg om Tjusterby i gammal kulturbygd blev för Gunnar Antell kanske det mest centrala i hans liv. I över två decennier verkade han som disponent och verkställande direktör för gården och under åren 1988–2005 som ordförande för dess styrelse. I vardag och fest fanns han alltid där med lugn, vänlighet och tolerans inför det annorlunda. Det kunde behövas i en miljö där många viljor skulle samsas.
Men visst hade han också mycket annat för sig. Han var i tjugosex år medlem av styrelsen för Samfundet Folkhälsan och satt elva år i styrelsen för Odontologiska Samfundet. Knuten med släktband till familjen Stockmann fungerade han också som revisor i Stockmann Ab i ett decennium. Och den stora vänkrets som han var innesluten i omfattade för honom att bland annat också vara rättsriddare i Johanniterorden.
För mig som lämnade Finland 1945 kom Gunnar på något sätt att personifiera det bästa som jag från mitt Sverigesvenska perspektiv förbinder med det svenska Finland: ett frisinne, en stark känsla för hembygd, historia och det egna språket, allt parat med intresse och stolthet för hela det Finland som han och hans familj tillhörde. Och slutligen var han också, såsom många i det nyländska kustlandet, en djärv och skicklig seglare som ofta tillsammans med sin hustru Carita steg i land på vår ö i den västra skärgården.

Olof Ruin