Stenman, Paul

✻ 15.8.1939
† 28.7.2015

Alltid vänlig, alltid intresserad, alltid redo med ett fantastiskt lugn och en god humoristisk historia på lager, men framförallt en god make, far och bror – sådan var vår Puti.
Den 28 juli 2015, en ljuv sommarkväll, somnade Paul Stenman in efter en längre tids sjukdom. I sitt stämningsfulla hem på Packhusgatan fick han njuta av våren och de enstaka soliga dagarna i juli tills hans tillstånd snabbt försämrades och han tillbringade den sista tiden på Libeckska sjukhusets palliativa avdelning.
Paul ”Puti” Johannes Stenman föddes under krigstiden som äldst av tre syskon. Hans mor Helmi kom från Kangasala och hans far Fride var hemma från Nedervetil. Puti växte upp i Gamlakarleby och hemifrån fick han med sig tvåspråkigheten och sin positiva, humoristiska livssyn.
Efter avlagda studier i etnologi och historia vid Åbo Akademi påbörjade han sin museibana på Landskapsmuseet i Mariehamn. Från 1975 fram till sin pensionering år 2002 verkade han som museichef vid K. H. Renlunds museum i Gamlakarleby, en uppgift som han levde sig in i med själ och hjärta. Gästfri som han var, kändes det alltid rätt att avlägga ett besök på museet för utbyte av tankar och funderingar. Puti kände en personlig stolthet över museets historia och dess rika samlingar av konstverk av landets främsta bildkonstnärer.
Man träffade ofta Puti, då han på cykel färdades med kameran runt halsen i Gamlakarleby centrum och i Neristan där han bodde. För honom var det viktigt att för eftervärlden föreviga dagens samhälle i bild. Han engagerade sig stort i att bevara Neristan. Tillsammans med hustrun Stina gjorde han en aktiv insats för att skapa en trivsam och vacker miljö i den gamla trähusstadsdelen. Som en följd av detta engagemang donerades Drakes släktgård på Västra kyrkogatan till Karleby stad och Renlunds museum. Puti tog initiativ till inrättandet av en konstnärsbostad, Art in residence, i gårdsbyggnaden, en verksamhet som haft stor dragningskraft långt utanför landets gränser.
Då Nordiska konstskolan grundades år 1984 var Puti en av initiativtagarna. Han satt i skolans stiftelses styrelse i många år och förblev en äkta nordist ända till sin bortgång. Han insåg nyttan av samarbete och utbyte av tankar såväl i Norden som internationellt. Öppenhet, samarbetsvilja och respekt för andras åsikter var självklarheter för honom.
Puti hade gröna värderingar. Inget djur eller läte i naturen var för litet för att inte väcka hans intresse. På somrarna älskade han att flytta ut till holmen i Oravais. Där tycktes tiden stå still och han fick njuta av de fritidsaktiviteter som hörde hans sommar till. Förutom intresset för fotografering och fågelskådning, var det Karleby ungdomsförening (KUF) och amatörteaterverksamheten som låg honom varmt om hjärtat. Under många år deltog han både som textskrivare och skådespelare i Nyårsrevyn. Han uppskattade storligen den givande miljön och de inspirerande deltagarna och fann den generationsöverskridande verksamheten synnerligen meningsfull. År 2013 tilldelades Paul Stenman Svenska kulturfondens Svenska dagen-pris.
Puti var en aktiv frimurare. Han betraktade verksamheten ur ett historiskt perspektiv och uppskattade den förädlade umgängesformen.
Puti var nöjd med saker som de var. Han var sällsynt anspråkslös och tacksam och hade förmågan att fokusera på det väsentliga och undvek att klaga. Han var familjekär och hörde till en av de få män som var pappaledig på 60-talet. Han lät sig aldrig duperas av sin sjukdom och bevarade sitt optimistiska väsen in i det sista. Han sörjs främst av sin hustru Stina, sina två söner med familjer samt sin bror Nils-Erik med familj.

Brit och Nils-Erik Stenman