Andersson, Erik

f. 2.2.1948
d. 21.4.2018

Professorn, sångarbrodern, diktaren m.m. Erik Vilhelm Andersson fick lämna det jordiska den 21 april 2018 efter en längre tids sjukdom. Ända sedan studietiden har körsången betytt väldigt mycket för honom. Det sista egentliga sångfram­trädandet han fick vara med om var fram­förandet av mässan Se Människan i Jomala kyrka i slutet av oktober senaste år. Texten till mässan hade han själv skrivit och musiken hade Juhani Haapasalo komponerat. Det var ett berörande framförande, ty många av oss såg att han kämpade till det yttersta för att få vara med om det i den kyrka där hans morfar en gång varit kyrkoherde.
Erik Andersson föddes den 2 februari 1948 i Finström, Åland. Efter avlagd studentexamen vid Ålands Lyceum år 1966 var många akademiska vägar öppna för den mångsidigt begåvade Erik. Han stannade dock för språkvetenskapen och blev känd grammatikforskare framför allt inom svenska språket. Hans studier avancerade snabbt och åren 1971–1977 var han forskningsassistent vid Finlands Akademi. Han disputerade vid Åbo Akademi 1977 på avhandlingen Verbfrasens struktur i svenskan: en studie i aspekt, tempus, tidsadverbial och semantisk räckvidd. Gäststudier hade han också bland annat i Göteborg och i Madison, Wisconsin, åren 1971–72. Han var biträdande professor vid Åbo Akademi från år 1977 och befordrades till ordinarie professor i svenska språket år 1991. Han gick i pension år 2012.
Andersson har medverkat i uppgörandet av Svenska Akademiens stora grammatik (1999) tillsammans med Ulf Teleman och Staffan Hellberg. Vidare har han själv skrivit Grammatik från grunden. En koncentrerad svensk satslära 1993. Även runskrift intresserade honom. Artikeln ”Tolkningen av inskriften på rökstenen” ingår i Att förstå inom humaniora redigerad av René Gothóni.
År 1979 fick han Hallbergska priset som utdelas av Svenska Litteratur­sällskapet i Finland. Och 2010 erhöll han Folktingets förtjänstmedalj för betydande personlig insats i arbetet för den svenska befolkningen och den svenska kulturen i Finland. År 2016 tilldelades han Svenska Akademiens språkforskarpris. Medlem i Finska Vetenskaps-Societeten blev han redan 1986. Han var också mångårig medlem av styrelsen för Donnerska institutet för religionshistorisk och kulturhistorisk forskning.
Diktandet har präglat Erik Anderssons liv de senaste årtiondena framför allt sonetterna, som han skrivit i mångtusental. Praktiskt taget vilket vardagligt men också högtidligt tema som helst kunde inspirera honom till en dikt. Flera tidningar publicerade under flera år hans sonetter. I Åbo Underrättelser använde han sig av signaturen Evander och i Hufvudstadsbladet av E.V.A. På många andra håll publicerades också hans dikter bland annat i den åländska kyrkliga årsskriften Sanct Olof och i Finska Vetenskaps-Societetens årsböcker. Särskilt minns jag hans introduktionsdikt vid en vårkonsert med pensionärskörerna i Åbo då han på ett underfundigt sätt fick i sin dikt in praktiskt taget alla sånger som skulle sjungas. Det var en verkligt fin prestation.
Publicerade diktsamlingar är Orden är ögon. Haiku-dikter på Schildts 1983 och Fanfar i Hum. Akademisk tillfällespoesi 1998. Erik Andersson var mycket intresserad av metaforer i språket och har skrivit om språkmöte i sjöfarts­skildringar samt i åländskt och finlandssvenskt litterärt språk. Han har varit aktiv i många organisationer för främjande av litteratur och diktning.
Andersson var även med om språkgranskningen av den senaste offi­ciella bibelöversättningen till svenska. En aktiv insats har han gjort inom handboksarbetet för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Hans upp­gift var att språkgranska och föreslå moderna, gångbara formuleringar för gudstjänstlivet. Det var en uppgift som han tog på fullt allvar. Det ledde honom också in på djupa teologiska och vetenskapsfilosofiska frågeställningar. Vi hade ibland mycket djupgående diskussioner kring dessa teman. Här var hans stora intresse för naturvetenskap och kvantfysik en speciell ingrediens.
På det finlandssvenska kyrkliga musikområdet har Erik Andersson gjort sig känd som författare till mässor. Den första kom för drygt tio år sedan: Vi famnas av din skapelse med musik av Jan Hellberg. Den har vi framfört vid flera tillfällen. Den andra mässan Se Människan skrev han till Åboländska kyrkosångskretsens 60-årsjubileum 2016. Musiken är av Juhani Haapasalo som nämnts. Texten är mycket underfundig och här har han till och med skrivit en kort sats som kallas predikan. Vid framförandet sjungs alltså predikan. Han var också ordförande för Åbolands svenska kyrkosångskrets under flera år. Frukostklubben vid Åbo svenska församling ledde han framgångsrikt under en längre period.
När vi i vackraste vårtid får vara med om att sjunga Erik till gravens ro och vila är det med stor sorg och saknad vi gör det samtidigt som vi är tacksamma och glada över hans insatser inom vetenskapen och i kulturlivet. Framför allt tänker vi på de närmaste: hustrun Ulla och barnen Erika, Petter och Karin. Många är de släktingar och vänner som känner stor saknad.

Nils G. Holm
Kollega och sångarbroder

--

Erik Andersson erhöll SFV:s Hagforsmedalj år 2002.